Det är med skräckblandad förtjusning som jag kör i vinterväglag. Det är oerhört vackert med all snön. Jag blir glad av snön. Det blir ett annat ljus. Vi är inte bortskämda med snö på västkusten. Tyvärr så var det en olycka som innebar flera timmars väntan på vägen. Tur var så blev ingen skadad. Jag är tacksam över att det inte var vi. Vårt boende var på Vålådalens Fjällstation. Vi hade ett fint rum med eget badrum och torkrum. Jag trotsade min långdragna förkylning med längdskidåkning. Det blev två rundor i 8 km spåret med många pauser. Skön känsla var att få vara ute i naturen, ute i dagsljuset, ute i snöfallet, ute i spåret och känna att jag kunde. Jag är tacksam över att jag vågade ge mig ut på en runda som troligtvis inte skulle vara spårad hela vägen. Nulltjärnsrundan på ca 8 km. Det var oerhört bakhalt och glatt men otroligt fint. Det blev många pauser för andhämtning då det var ansträngande. Jag hade även en grym träningsvärk från dagen innan. Det blev lite glögg på köket bara för att jag kunde. Den spårade delen gick uppför men det gick bra. Den sista skiddagen var oerhört kall men klar och fin. -20 grader. Jag körde först 8 km och därefter tog jag intervallspåret upp till toppen. Eller nästan till toppen i alla fall. Det var en oerhört fin utsikt. Jag valde att vända i tid då solen skulle gå ner ca 14:30. När jag kom ner till dalen så tänkte jag köra lite på spåret igen men fingrarna blev så frusna att det inte gick. Det var över -20 grader kallt och att först ha varit svettig till att komma ner till kylan var fruktansvärt. Det var skönt att avsluta med bastu och badtunna. Kroppen kändes sliten.
Hemfärd dagen därpå gick bra. Inga incidenter men det tog sin lila tid. 12,5 timmar.
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Hej jag heter Carin Sandell. Jag har länge tyckt om att fota en del men inte vetat vad jag skulle göra med mina bilder. Det blir mest naturbilder, därför blir detta till mestadels en fotoblogg. Jag hoppas även kunna förmedla mina tankar i bloggen.
|