Startar fredagen med härliga skratt, go mat och många samtal med ett gäng tjejkompisar. Upp tidigt lördag morgon för att köra till Bokenäset. Där tillbringade jag resten av helgen. Det blev några timmar i underbara Lysekil tillsammans med Bjarne. Lysekil är en underbar stad som jag gärna utforskar lite mer. I Lysekil besökte jag Dive Team tillsammans med Bjarne Resten av helgen bestod av lugna promenader, god mat, myskväll, mycket vila och fortsatt härligt sällskap! Vila är jag inte så bra på men det var väl behövligt!!!!
0 Comments
Ingrid Marie är helt klart min favorit äppelsort!
Detta är också ett hösttecken för mig eftersom det är ett sk höst/vinteräpple. Det luktar underbart som äpple ska göra. Det har en härligt röd färg. Det är en numera svensk äpplesort men ursprunget från Danmark. Under min barndom fanns detta äppleträd i vår trädgård. Detta äpple går att vinterförvara och kan hålla sig ända fram till jul! Vi hade vår äppleförvaring på vår balkong i kartonger, det var bara att gå ut och hämta sig ett äpple! Jag mår bra av att vara utomhus! Jag tycker om sommaren, ljuset, grönskan, växtligheten, värmen för förhoppningsvis. Det är inte sommar längre, även sensommaren börjar lida mot sitt slut. Höstdagjämningen har infunnit sig. Ljuset som dagarna för med sig blir kortare och kortare. Luften blir svalare, "högre" och härlig! Naturen skiftar färg och förbereder sig för vintern. Det börjar bli höst! Hösten är också underbar och även den får mig att må väldigt bra. Justera lite klädval, ja det kan behövas!. Med rätt kläder trivs jag fortfarande ute. Min dagliga dos av promenad blev mättad även denna torsdagseftermiddag!!
Efter Frankrike och Chamonix blev det buss och tåg till baka till Geneve och vidare till Zürich och Walenstadt. Från Zürich och till Walenstadt gick landskapet från gröna kullar till höga alpberg. En fantastisk vy att beskåda från tågfönstret. Första natten i Walenstadt tog jag och Bjarne in på Hotel Krone. Hotel Krone är ett litet, mysigt, härligt och gästvänligt hotell i Walenstadt som vi rekommenderar!!. De har allt man behöver! Supergott kaffe!! Gissa om jag blev glad! Hotellet kändes lyxigt i förhållande till föregående boende i Chamonix. Jag har inte så stora krav på boende utan klarar det mesta. Vi hälsade på underbara Regula och Peter som vi skulle bo hos våra resterande nätter i Walenstadt innan Bjarne visade mig runt i stan/byn. Första dagen upp bland alptopparna så vill Peter köra oss upp en bit. Därefter följde han med oss till " The Crack". The crack är en sk s-formad spricka där en del av ving suitpiloterna flyger genom. Sprickan är väldigt smal och därför är det ganska farligt att flyga där igenom. Första dagen uppe vid the crack så betade det en hel del kor där. Dessa korna var väldigt nyfikna på oss och lite närgångna. Korna hade även stora bjällror som lät hela tiden. Sicket oljud!!!! Vårt syfte med att gå till the crack var att fota och filma base jumpers. Wing suitpiloterna tar sig upp på alptopparna via en gondol på baksidan (från vårt håll sett) eller vandrar upp. Vissa av dem blir körda upp med bil. Några av Wing suitpiloter som hoppar base jump från alptopparna känner jag till namn men har inte lagt alla på minnet. Att få beskåda base jump var en helt ny upplevelse för mig. Den fascinerade mig på något sätt. Tänk att hoppa från klippa och med huvudet före ganska så rätt ner för att få luft i dräkten, för att kunna flyga låter ju helt galet. Jag vet att en del av dem i alla fall känner en viss respekt och t.o.m rädsla när de står och ska hoppa från kanten. Jag vet också att de flesta som hoppar älskar resten av färden ner. För dem är det livet och att hoppa base jump får dem att känna sig levande. När de väl har hoppat och flugit förbi oss så tar det ett par timmar innan de är redo för nästa base jump hopp. För oss blev det en ganska så lång väntan. Peter tog med oss till en restaurang uppe i alp Tschingla där de hade världens godaste pommes frites. Pommes frites var gjorda från scratch, alltså inget halvfabrikat. Här hade de även små rum där man kunde övernatta. Vi besökte även landningsstället nere i Walenstadt. Där fick vi också möjligheten att prata med dem som hade hoppat. Kvällarna tillbringade jag och Bjarne tillsammans med underbara Regula och Peter som vi bodde hos. De var väldigt gästvänliga mot oss! I väntan på nästa flygning så passade jag på att fota lite annat, njuta av solen och värmen men även av den fantastiska utsikten. Att varje morgon ca 6:45 när det började ljusna vandra upp ca 1000 höjd kilometer var svettigt, törstigt och helt UNDERBART!!! Att få igång andning och puls så tidigt var inga problem. Det var en härlig, levande och stärkande känsla. Jag här länge haft en dröm att få vandra i alperna och nu äntligen. Uppe i alperna mådde jag så väldigt bra så det var absolut INTE sista gången jag vandrade. Peter guidade oss upp en väg till "the crack" som jag inte var beredd på. Det var verkligen brant och rätt upp, smalt på sina ställen och rötter som stack upp. Som tur var hade jag fått låna ett par bättre skor eftersom jag hade fått en stor blåsa på stortån. Svetten bara rann. Peter bara ångade på så det var bara att hänga på... svetten rann och det kändes i musklerna. Det var också en helt underbar känsla i hela kroppen och själen. De dagarna som inte korna var vid the crack så hördes dessa små liven i stället Sista dagen uppe på the crack så var det dags att möta upp Sven från Belgien och hans crew. Det var också en häftig upplevelse som var något utöver de tidigare flygningarna. Att fånga en wing suitpilot som kommer farande i 200km/tim med kameran är inte helt enkelt. Jag är sjukt nöjd, speciellt med en av mina bilder, jag tog bara en och den blev klockren!! Sista kvällen avslutades med barbeque nere vid sjön tillsammans med Regula, Peter, Sven och hans fru Sofie, fotografen Bert de andra två trevliga wing suitpiloterna som jag inte kommer ihåg namnen på. Och så hunden Storm så klart.
En fantastisk solnedgång. Tack Regula och Peter för er gästvänlighet och tack min härliga Bjarne för att du ville dela detta tillsammans med mig. Tack Seraina för att jag fick lära känna dig samt att jag fick låna dina skor. Jag avslutar detta inlägg med att detta var en resa med underbara nya upplevelser, nya vänner, livsglädje, hälsa och kärlek. Franska alperna Första gången som jag har rest till Frankrike blev med flyg till Geneve. Jag reste med min härliga pojkvän Bjarne. I Geneeve fann vi en minibuss som efter mångt om länge tog oss till Chamonix. Bussresan tog ca 3 timmar. Väl framme så checkade vi in på Ski Station. Ski Station är som ett vandrarhem/ backpackers med gemensamt kök, toaletter och dusch alldeles bredvid gondolliften upp till Brevent.
Mina tidigare erfarenheter av alperna är skidåkning i Österrike och Italien så jag vill påstå att Chamonix liknar de byarna, för mig typisk alpby. När jag var liten bilade jag med familjen genom Österrike och Schweiz ner till Italien men de minnena lever endast via gamla foton. Vi stannade i Chamonix lördag till måndag. Under den tiden tog vi gondolliftarna upp till Breventklippan. Där uppe beskådade vi ett gäng ving suitpiloter som hoppade base jump. Det var en ny häftig upplevelse. Vilka galningar som kastar sig rakt ut från en klippa med huvudet rakt ner för att få luft i dräkten innan de kan flyga i den. Detta gör man inte bara så där, det krävs träning från säkrare ställen, exempelvis från flygplan. Vissa av dem flög väldigt nära marken när de hade fått luft i dräkten. Det var häftigt att beskåda. Därefter gick vi ner för serpentin stigarna som finns med på en av bilderna för att ta oss till en ravin där de skulle flyga i sitt andra hopp. Det var inte helt enkelt att ta sig dit men det gick. Därifrån var vi tvungna att krypa som en krabba mer eller mindre för att minska stenras för att sedan ta oss ner via serpentin stigarna ner till själva Chamonix. Det kändes i benen när vi kom ner. På eftermiddagen åkte vi upp till Aguille du midi. Därifrån hoppar de också base jump men inte i dag eftersom vädret inte var på topp. En hel del moln, lite blåst och det snöade till och med när vi var där uppe. Det var en fantastisk utsikt uppe på Aguille du midi trots att vädret inte var perfekt. Där uppe mötte vi en hel del bergsklättrare. |
Hej jag heter Carin Sandell. Jag har länge tyckt om att fota en del men inte vetat vad jag skulle göra med mina bilder. Det blir mest naturbilder, därför blir detta till mestadels en fotoblogg. Jag hoppas även kunna förmedla mina tankar i bloggen.
|