Vi påverkas ständigt av vår omgivning. Omger vi oss med människor eller sätter oss i situationer som påverkar oss negativt så blir vi själva negativa. Detta i sin tur påverkar i längden vårt välbefinnande på olika sätt. Vi mår dåligt och går till läkaren. Läkaren skriver ut en massa piller. Detta har hänt även mig. Beroende på i vilket skick du befinner dig så "köper " du det som läkaren säger. De ska ju vara professionella eller ? Jag har inte i frågasatt deras kompetens tidigare. Ju sämre jag blev desto mer ville de proppa i mig. Det visade sig att jag hade den ena sjukdomen efter den andra. Jag fick medicin och jag blev inte bättre. Jag vet inte riktigt när det hela började.
Det är inte bara vi människor påverkas av saker i vår omgivning utan även våra hundar och även hästar. Den kraniosakrala behandlingens mjukhet passar såväl människor och djur. Själva behandlingsformen har sitt ursprung i osteopatin, vilken idag är en erkänd behandlingsform. Varför är denna behandlingen så bra? Därför att behandlingen kan lösa fysiska såväl som stress samt traumarelaterade problem. Jag ska försöka förklara lite mer. Själva behandlingen ses som mjuk och varsam samt att den syftar till att hjälpa kroppens egen förmåga till självläkning samt att den kan lösa så väl fysiska som stressrelaterade problem. Helt klart värt att pröva, det har både jag och min hund Alice gjort. Alice har blivit fri från sina problem och slipper gå på kortison. Själv är det svårt att förklara. Känslan under en behandling är som om jag skulle gå i dvala, sova i hundra år. Samtidigt som jag ser bilder. Behandlingarna känns olika från gång till gång och jag anser att upplevelserna är individuella. Det som iallafall händer i kroppen under en behandling är att terapeuten kan känna om och vart det finns spänningar eller blockeringar i systemet som hindrar själva läkningen samt att hälsan återställs. Hos alla ryggradsdjur finn duralmenbranet och genom denna passerar alla nerver med signaler till och från hjärnan. Det är viktigt att det kraniosakrala systemet är i balans och att det är ett fritt flöde eftersom rörelsen i det kraniala systemet påverkar hela kroppen som gör att kroppen expanderar och kontraherar på ett rytmiskt sätt. Det är detta som är själva KS- kraniosakral terapin.
0 Comments
På grund av ohälsa har jag sett över mina kostvanor. Jag börjar förstå eller det har jag egentligen gjort länge men allt är inte så himla enkelt alltid att du blir vad du äter!!! Ja ja säger ni säkert det vi också! Nu har ialla fall jag kommit till den insikten att jag måste tänka på vad jag stoppar i mig. Inte på något sätt för att gå ner i vikt utan för att må bra. Varför då Paleokost?
Paleokosten utesluter gluten, mjölk och socker. Dessa ingredienser i vår mat behöver inte våra vuxna kroppar. Det har visat sig genom forskning att de förstör mer än vad de gör nytta för oss. Reflektion av Victoria, Australia, Johanna River Farm and Cottages, del 5 av resan på 180 dagar30/12/2015 Efter en kort flygresa och en lång bilfärd på Great ocean road till Appolo Bay. Från Appolo Bay åkte vi upp i bergen eller bland kullarna rättare sagt. Innan vi åkte upp i bergen så fick vi se livs levande koalor som satt i ecaluptusträd. Där uppe var det blåsigt och kallt ca 17 grader inte som på Luceville Farm. Stugan var fin och modern, för att få upp värmen var vi tvungna att elda i kaminen. På gården Johanna River farm and cottages, fanns det lamor, får, ponnyer, en åsna, höns och hundar. Många vackra fåglar.Det var en fantastisk utsikt ända till havet. I havet var det alltid 12 grader. Närmsta stad bestod av tre matställen och en en mack där vi kunde handla mjölk och bröd. De som ägde farmen var väldigt gästvanliga men vi fick inte hjälpa till med djuren. På nyårsafton åkte vi till en större stad som heter Colac för att handla en nyårssupe. Nere i Colac var det över 40 grader varmt och det var tur att det blåste storm annars hade det blivit alldeles för varmt. Under bilfärden dit och hem blåste det omkring mängder med grenar och pinnar på vägen så resan tog lång tid. Här uppe i bergen såg vi inte en endaste raket. Allt var tyst och mörkt. Vi tittade på nyårsraketerna från Sydney och sa det att det var där vi skulle ha varit för att få se raketer. Tree walk otways, här kunde man åka linbana från 40 meter upp i träden, vilket vi inte gjorde därför att det var för dyrt. I parken fick vi gå på broar som hade galler och dessa broar låg väldigt högt upp också. Vi besökte även tre jätte fina vattenfall i den kalla regnskogen som fanns här. Bilderna är lånade På väg in till Melbourne så sov vi en natt i Geelong. Här var Freya väldigt nöjd som älskar vattenlek.
Julen brukar börja med julbak, gammalt traditionellt Bagebrô och knäckebröd. Självaste julafton firas som den oftast gör på Björkö där jag är uppväxt tillsammans med mina barn, mamma, min bror och delar av hans familj. Eftersom barnens pappa oftast har arbetat under julen så har 23/12 blivit en uppesittarkväll med Bingo Lotto. Det blev det i år också fast hos mamma på Björkö. Två jular i rad har jag tagit en promenad med min gamla barndomsvän Catarina. På självaste julafton blev det även en hundpromenad med Vendela, Vilda och Rosa. Vendela tränade lite apportering med Rosa. Därefter träffade vi min bror Jonas och hans Annika och hennes hund Lasse. Det är inte som alla tre hundarna träffas, Alice, Vilda och Rosa därför passade vi på att ta lite julfoton på dem tillsammans. Nu är julen över för denna gången. Jag har några dagars ledigt framför mig innan jag återgår till min vardag. Alice har återhämtat sig bra från sin operation. Vendela är hemma några veckor till innan hon återvänder till sin skola i Forshaga. Jag tänker njuta av min fortsatta ledighet. Hoppas ni har haft en härlig jul vart och hur ni än har firat.
Efter ca 1½ månad i Asien där vi har fått passa på barnen hela tiden och haft stenkoll på dem har vi kommit till Western Australia. Asien hade sin tjusning, absolut men WA var så likt Sverige. Det vi känner igen känner vi oss trygga med, bara att konstatera. Vi landade i Perth där hade vi bestämt oss för att besöka IKEA för att handla julmat. Med hyrbil så tog det ett tag innan vi hittade dit. Vi köpte köttbullar, sill, kaviar, pepparkakshus, glögg m.m. Sen var det bara att hitta till Lucerville Farm i Bridgetown. I Bridgetown bor det hela 25 familjer, alltså en liten stad. På vägen till Bridgetown såg vi vår första vilda känguru, men även en vild papegoja. Här bodde vi på Lucerville Farm. Det fanns några stycken hus på Farmen som de hyrde ut. Här kunde barnen gå fritt och mata och hälsa på alla djuren som de hade där. Vi kom sent på kvällen och hade inte hunnit handla någon middagsmat, vi fick låna en burk med tomatsås och pasta av Michels dotter som var hemma i huset. Jag kommer inte ihåg vad hon heter. Många djur hade de på farmen. Våra barn älskar ju djur och de fick gå fritt på farmen och besöka djuren men även hjälpa till att mata dem. Det fanns tama kängurus på farmen som tyckte om att bli matade med knäckebröd. Kaninungarna var ju väldigt söta. En spännande upplevelse var ju att få mjölka kon, vilket Michael gjorde varje morgon och sedan dricka den. Mjölken var inget vidare. På självaste julafton så red Vendela och jag på varsin häst i omgivningarna. Jag sa att jag ville ha två snälla hästar och det skulle vi få. Vi fick de två största de hade med motiveringen att de största hästarna var snällast. Lite andra bilder från farmen. Vi blev inbjudna till något som heter Spotlighting, vilket innebar att vi skulle stå på flaket som ni kan se mig och Vendela på när vi skulle fånga in hästarna när vi skulle rida. Men vi gav oss iväg när det vår bäcksvart ute och vi hade stora strålkastare på bilen och vi skulle leta efter ett djur i terrängen som heter Possum. Vi såg aldrig några. Vi blev även inbjudna till Bridgetowns julfest. Jag måste erkänna att jag kände mig lite udda men det var kul att få ha upplevt. Det var väldigt varmt och skönt här på Lucervilles Farm och det var skönt att kunna packa upp väskor och få tvättat allting som låg i dem. Vi hade egen tvättmaskin. LYX. Vi fick även leverans hemifrån, med massor av svenskt godis och tidningar, detta var också uppskattat. Tack Michael med familj för att vi fick en underbar vecka hos er. I närheten av Margret River besökte vi några grottor.
Som sagt en annorlunda jul blev det år 2010. Det har varit några omtumlande och tuffa dagar för Alice och även för mig. Veterinären sa inga som helst hundpromenader under de första tio dagarna, utan hon ska endast kissa och bajsa utanför huset där vi bor. För Alice är det inte bara jobbigt att ha tratt, tar jag av tratten är hon och tvättar sig nästan med en gång. Jag tar av tratten när hon ska äta eller gå ut och kissa eller bajsa. Att kissa och bajsa utanför huset är inte heller Alice favorit. Inte ens om hon är dålig i magen för då ska hon gå runt hela kvarteret i full fart innan hon gör det hon ska göra, vilket kan vara mycket irriterande när jag får gå upp flera gånger per natt.
Alice vankar periodvis av och an på natten. Undra vad hon tänker? Såret ser bra ut tycker jag, vilket är skönt. Det går åt rätt håll :) Att komma hem med en nyopererad hund tar på krafterna.
Jag åkte förbi djuraffären för att köpa ett halsband att sätta i tratten eftersom Alice är en mästare på att dra av sig tratten. Det blev ett halsband med blingbling. I djuraffären fick jag vetskapen om att det tydligen finns en tröja som man tar på hunden istället för en tratt. Detta hade ju varit smidigare för Alice del tror jag. Varje dag ska hon ha två stora tabletter smärtstillande, de går att dela som tur är. När jag var på apoteket för att hämta ut medicinen så upptäckte jag att veterinären hade skrivit ut Remadyl, vilket hon inte tål. Det var ju tur att jag upptäckte det innan jag betalade och åkte hem. Som tur var fick jag tag på veterinären när jag var på Apoteket och fick ett annat preparat. Restriktionerna som jag fick hos veterinären var: Inga promenader utan bara kissa och bajsa utanför hemmet i 10 dagar. Ringa om såret börjar blöda eller om det händer något annat med såret. Inte hoppa upp och ner i soffa eller i säng. Inte gå i trappa. Inte leka med andra hundar. Smärtstillande i 5 dagar. Återbesök efter 10 dagar. Återhämtningen tar ca 3 veckor. Första dygnet och natten gnällde Alice väldigt mycket och hon var inte bekväm med situationen. Det verkade inte som om Alice förstod vad som hade hänt. Första natten var hon uppe och gick, hon ville gå ut ett par gånger. Att bära en hund som väger 17 kg mitt i natten upp och ner för en trappa är ingen höjdare. Det blev en lugn lördag med mycket film och sova i soffan. Natt nummer två så sov Alice ända tills 4:30 och ville gå ut. Jag tror att hon ville baja eftersom hon inte har gjort det sen i fredags morse. Alice vill ju aldrig baja utanför där hon bor utan hon vill gärna gå långt bort, vilket hon inte får i dagsläget. När hon väl kom till ro så gnällde hon och avbröt. Alice gnällde de första gångerna när hon skulle kissa också. Efter att hon varit ute och kissat fick det bli soffan för att jag skulle slippa bära henne upp och ner för trappan. Där somnade vi gott båda två. I morgon ska Alice steriliseras.
Just nu ligger hon ny duschad bredvid mig i soffan ovetande om vad som ska ske i morgon. Detta beslut har jag vägt fram och tillbaka i flera år. Jag ska inte ha några valpar på Alice. Hon kan inte vara på hunddagis när hon löper, vilket betyder att jag måste pussla med hundvakter i tre veckor eftersom hon löper så länge varje gång. Det finns alltid risker med sterilisering, kommer hon att bli slö och tjock? Är hon inte för gammal? Alice är ju snart fem år. Det råder en 20% risk för urininkontinens hos tikar. Det är vanligast hos stora raser men även hos unga hundar som kastreras. Alltså de kan läcka urin när de sover eller reser sig upp efter att ha sovit, även när de rör på sig. Hoppas inte på det. Det går att medicinera i värsta fall. Det löper mindre risk för juvertumörer. Det som väger tyngst är dock att hon blir så fruktansvärd skendräktig. Hon blir som en helt annan hund. Alice mår väldigt dåligt och vet inte riktigt vart hon ska ta vägen. Hon gnäller hela tiden och verkar aldrig riktigt nöjd. Hon vill inte träna något, hon går inte att ha lös för hon lyssnar inte. Tvätta och helst ligga i knät eller mer eller mindre över hela mig. På hunddagiset kände inte personalen i gen henne, även de sa att hon mådde dåligt. Alice kunde inte ligga kvar i sin box utan fick byta till en annan närmare personalen. Jag har ringt runt och bestämt mig för Sannegårdhamnens Djurklinik. Har hört gott om dem och de var inte dyrast. Det kostar 6200 kr + tratt och medicinering. Nu ber jag till högre makter att allt ska gå bra utan komplikationer. TACK !! December 2010. Vi kom till Bali mitt i natten, till Kuta vi var hungriga och det blev en McDonalds där vi åt för 398,300 rp. Första natten bodde vi på ett Guest House. Det var varmt och vi hade en mindre fungerande fläkt. Dagen efter tog vi en taxi till Sanur där vi tog in på Kesumasari Beach Pondok Wisata. Ett superfint rum med stora sköna sängar, ac, kylskåp, badkar och varmvatten. Rena lyxen för oss som har bott 1½ månad i bambuhyddor där det har både regnat in och toaletten läckt. Ibland hade vi varmvatten. Nya underbara smaker på Bali. Våra favoriträtter blev Cap Cay (ris, grönskaer -Carins), Mie Goreng ( Stekt nudlar, grönskaker och kyckling - Freyas) Babi Kecap (Griskött i sweet a sour och ris - Vendelas) Supergott kaffe. Värme, sol och bad. Ett perfekt ställe att fira lucia på. Bästa upplevelsen för hela familjen var helt klart badet med delfiner. Vi åkte båt ut till ett ställe där de hade delfiner. Delfinerna släpptes fria varje kväll och kom frivilligt tillbaka dagen efter. Denna delfinen som vår familj fick bada med hette Eddie Murphy. Han var vår i 40 minuter. Att bada med delfiner var en dyr upplevelse men värd varenda krona. En heldags utflykt på Bali Vi startade dagen i Tohpati där vi tittade på traditionell batikmålning. Därefter till Batuan där var det balanesisk målning Därefter åkte vi vidare till Ubud. I Ubud besökte vi en marknad och passade på att köpa några julklappar till varandra. Vi besökte Monkey Forest, den heliga apskogen fullt med "äckliga" apor. Jag tycker inte om apor. I Ubud fanns ett gammalt tempel och vår chaufför visade oss ritualerna där. Ute på landet i byn Tegallalang stannade vi till för att titta på risterasser. Därefter åt vi lunch med utsikt över en vulkan och sjön Batur. På tillbakavägen hemvägen stannade vi till i Sebatu och de heliga källorna. Där blev vi välsignade i hinduismens anda för ett lyckligare liv av våran guide. I Sribatu hade de kryddodlingar och fruktodlingar. Där prov drack vi ett kaffe som var gjort på kaffebönan som ett djur (luwak)först äter och sen bajsar ut, därefter tvättas bönan och kaffet mals. Smakade även på cakao, citrongräste, ingefärste och vanligt balanesiskt kaffe. Vi gjorde en dagsutflykt till Pandangbai det ligger ca 1½ timme norr om Sanur. Det var väldigt dåliga vägar och mycket trafik på grund av den heliga högtiden som de firar här på Bali nu som heter Galungan. De firar att godheten ska övervinna ondheten. Intressant!. Padangbai var en liten stad med små gator, Vi hade tänkt bo där några dagar men bestämde oss för att åka dit bara över en dag. Vi åt lunch på Topi Inn som min kompis Cata rekomenderade, god mat, men tog lång tid eftersom det var många balaneser som var där och firade. Där efter gick vi till Blue Lagune och Anders och Freya badade bland lavastenarna, vattnet var rent till skillnad från Sanur, och det hade en vacker blå färg. Efter åtta dagar lämnade vi denna underbara ö. Vi kommer gärna tillbaka hit igen. Det var dags att åka vidare mot nya äventyr, Australien och Perth.
Nu har vi tagit oss till Sri Lanka. Sri Lanka påminner delvis av Indien men ändå inte. På Sri Lanka är det inte lika smutsigt som i Indien. Det låg inte skräp överallt. Vägarna var fint asfalterade, troligt vis på grund av Tsunamin 2004 som svepte över stora delar av Sri Lanka. Maten var något godare än i Indien. Det var dyrare att bo och leva på Sri Lanka än i Indien. Vår första anhalt på Sri Lanka var till Hikkaduwa som ligger 3½ timmar söder om Colombo. Där vi bodde på ett finare hotell med namnet Drifters, med pool och WiFi för 300 kr natten. Mat och dryck på hotellet var ganska så dyrt. En favorit juice var coconut and lime juice. Jag tror att vi bodde två nätter på Drifters, sedan flyttade vi till grannen, Rangol som är ett trevligt familjeägt hotell. De var väldigt gästvänliga och det bor nästan inga här. 65 kr natten. Mannen på Rangols berättade sin gripande Tsunamihistoria. Den måste ha varit fruktansvärd. Han räddade två gäster från Australien från att drunkna inne i huset före han räddade sin egen familj. I dag är hans verksamhet uppbyggd tack vare dessa två australiensare som har finansierat den. Australiensarna återkommer hit varje år. Historien fick mig att bli berörd. Rangol ligger alldeles på stranden och varje morgon satt vi på stranden och åt frukost. Det kunde även bli lunch där eftersom barnen gjorde sina läxor på förmiddagen om vi inte skulle göra någon utflykt.Trots att vi bodde på stranden så badade vi inte. Stranden försvann nämligen i samband med Tsunamin och den lilla strand som fanns kvar var minimal, samt att det gick stora vågor hela tiden. Surfarnas paradis. När Freya och jag skulle försöka oss på att bada så blev det vrål djupt bara vi kom ut en halv meter i vattnet och de stora vågorna var läskiga. På Rangols bor det en hund som är helgalen. Jag är livrädd för den. Vendela blev biten av den men det gick bra. Vi besökte Tsunami fotomuseet, Tellwatta, där fanns det både bilder och redogörelse från tsunamin. Det var en väldigt stor tragedi för Hikkaduwa och det finns många ruiner kvar efter förödelsen. En tredje del av alla omkomna var barn. Runt om i staden Hikkaduwa kan du se gravar och rester från byggnader, kapade palmer. Även nya uppbyggda hus där en del är gammalt och en del är nytt. Ett hus som jag såg var det endast ett rum kvar, där bodde det någon i dag. En fiskebåt låg flera hundra meter uppe på land. En märklig syn måste jag säga. Hikkaduwa har blivit sponsrade med en hel rad nya fiskebåtar så att de kan livnära sig igen på fisket. En dag när det inte regnade vilket inte var så många under vår vistelse på Sri Lanka tog vi en kanalfärd. Kanoten var så smal att vi trodde att vi skulle välta direkt, vi vågade inte röra oss. Först kom vi till ett Buddisttempel där bytte kvinnan som paddlat dit oss med sin man som mötte upp där. Uppe vid klostret kom det en munk och låste upp med värsta största nyckeln. För varje varv han vred så plingade det. Väl inne i templet berättade mannen olika historier kring de målningarna och statyerna som fanns där. Under denna kanalfärd så såg vi 10 varaner av varierande storlek. Den största var väldigt kraftigt byggd och ca 2½ meter lång, vilket var läskigt. På bild nr 2 är en bild på Jackfruit, denna äter singaleserna som vi äter potatis. På bild nr 3 visar på hur peppar växer på Sri Lanka. Vi var även på ett sköldpaddsreservat där de skyddar äggen tills de släppte ut dem i havet. Vi fick se hela processen från där äggen låg nergrävda tills de som skulle släppas ut i havet. Den äldsta sköldpaddan var räddad undan tsunamin. De var väldigt vackra och vi fick hålla i dem. Ibland kunde vi se sköldpaddorna som simmade fritt ute i havet från där vi bodde. Vi såg även många fladdermöss och apor på utflykten. Under vår vistelse på Sri Lanka så regnade det och blåste oerhört mycket. Jag blev lite deppig och tappade lusten lite grann. Vi hade tänkt bege oss upp i bergen på några dagars utflykt men vi avstod eftersom vi reste ju inte ensamma utan med våra barn, 9 & 11 år också.
Sista dagen på Sri Lanka åkte vi ner till Unawatuna som ligger längst nere i söder. Vi hade funderat på att bo där. Där fanns en jättemysig strand där det inte gick skyhöga vågor. På stranden fanns det fullt med koraller, vi plockade med oss några. På hemvägen stannade vi till i en stad som heter Galle där besökte vi ett gammalt fort från 1600 talet. De pågick även krickttävlingar i Galle som vi kunde se från fortet. Det blev ett bra avslut på vår regniga vistelse på Sri Lanka. Vi hade tänkt besöka bergen i några dagar men på grund av att det regnade och blåste så mycket hade vi ingen lust att bege oss upp i bergen med två barn. Nästa anhalt var Bali via Kula Lumpur. |
Hej jag heter Carin Sandell. Jag har länge tyckt om att fota en del men inte vetat vad jag skulle göra med mina bilder. Det blir mest naturbilder, därför blir detta till mestadels en fotoblogg. Jag hoppas även kunna förmedla mina tankar i bloggen.
|