En härlig utflykt till Slussarna i Trollhättan. Jag fastnade mest för de äldre slussarna som inte längre är i funktion. Tidigare har jag endast besökt slussarna i Trollhättan via båt, alltså själv slussat så detta var en helt annan upplevelse.
0 Comments
Det är alltid härligt att få träffa sina vänner. I går träffade jag en speciell vän till mig, vi har kämpat oss igenom en hel del tillsammans och var för sig. Hon är en vän som är bra på att lyssna, ställa kloka frågor och att inspirera. En vän som jag kan skratta med och kan ventilera allt med. Vi delar även en hel del intressen också, vilket inte är helt fel. Alltså en helt underbar vän. I går blev det många intressanta samtalsämnen och mycket skratt. Tack för dina underbara energier !
Jag blir inspirerad av andra fotografers bilder, vilket gör mig sugen på att själv testa mig fram med min kamera för att se vad jag själv kan uppnå. Vid ett tillfälle så hade jag sett en bild på ett glas med vatten som kastas upp i luften, bakgrunden var vatten från en sjö eller hav och lite natur. Detta var en urläcker bild. När jag var hos min vän i Alingsås i går så testade vi detta. Jag låg på gräset och hon kastade upp glaset med vattnet. Det var inte helt enkelt men jag lyckades fånga ett par på bild. Vi testade även att blanda vatten med röd karamellfärg för att få en annan effekt men då ville inte min kamera fokusera och ta bilder längre, tyvärr. Jag prövade även hur det skulle se ut om jag fotade mot gräset. Dessa bilder blev jag inte lika nöjd med.
Detta ska jag helt klart testa igen. Två av dem som jag älskar mest och som betyder mycket i mitt liv. De förgyller mitt liv men ger mig också en del huvudbry.
Jag njuter av alla årstider. Alla har sin tjusning. Jag försöker ta tillvara på dem alla. Ut i naturen där känner, njuter och upplever jag den med alla mina sinnen, då mår jag bra.
Hur härligt är det inte på sommaren om värmen infinner sig. Dagarna känns längre på grund av ljuset. Jag njuter verkligen av värmen medan andra tycker att den är jobbig. Visst finns det en gräns även för mig. Det är inte så att jag ligger i solen och pressar även om jag tycker om att befinna mig i solen. Jag försöker ta tillvara på vad varje årstid har att erbjuda. Cochlea, ja det heter snigel på latin. Lite onödig fakta, jag vet men lite roligt tyckte jag. Jag vet inte hur många sniglar jag har min trädgård. Dessa finns överallt!!! Det är främst sniglar med skal på ryggen. Vad jag har läst så ska de inte benämnas sniglar utan snäckor. De är likt sniglar blötdjur men det som skiljer är att de har ett synligt yttre vridet spiralliknande skal eller sk "hus". De vanligaste kallas tydligen för vinbergssnäcka och den är lite brunare till färgen än den brunläppade trädgårdssnäckan som är lite gulaktig (källa: Naturhistoriska). De flesta arter kan bli upp till 5-15 år i genomsnitt enligt en annan källa. Jag vet inte riktigt hur pass sant det är. Det finns tydligen någon art som kan bli upp till 25 år.
Antagligen kommer jag att fylla på med snigelbilder allt eftersom sommaren går. Jag fascineras iallafall av dessa vackra snäckornas skal även om jag inte tycker om att ha dem i min trädgård. Jag firade in min semester med ett fallskärmshopp från 4000 meters höjd över Kosteröarna strax utanför Strömstad tillsammans med Bjarne. Jag hade inga förväntningar utan gick dit med ett öppet sinne. Kanske skulle jag ha kollat lite youtubeklipp innan för att ha lite mer koll på hur det hela går till men nej det hade jag inte gjort. Jag kände att det spelade inte så stor roll. Hoppa det skulle jag för det hade jag bestämt mig för. Det var lite fullbokat när vi kom men vi fick tillslut plats. Vädret var på topp. Vi fick varsin instruktör som hjälte till med utrustning samt en snabb genomgång om hur själva hoppet gick till. Min instruktör var en kvinna vid namn Gunlög, jämnstor med mig och super cool. Hon kändes säker och trygg i sin roll som tandem instruktör. Till min förvåning så var jag inte ett dugg nervös, vilket jag trodde jag skulle vara iallafall när jag hade tagit på mig min utrustning och satt i planet. Allt kändes bara häftigt. Jag fotade några fallskärmshoppare medan vi väntade på vår tur. Vi hade ingen som fotade oss när vi hoppade. Eftersom Bjarne och jag hoppade från samma plan kunde vi inte heller fota varandra. Vi som skulle hoppa tandem hoppade ur planet sist eftersom vår fallskärm löses ut högre upp än de som hoppar singel. Alltså på ca 1500 m höjd istället för 900 m, syftet med detta är att de som hoppar tandem ska hinna njuta av utsikten lite längre. Kanske är det så att de som hoppar tandem endast hoppar en gång. Flygturen upp tog ca 15-20 minuter. Det var trångt, vi satt på långa bänkar och hög ljudnivå från flygplanet men en helt underbar utsikt. I det frifallet som startar direkt när vi kommer ur planet varar nästan en minut då når vi en hastighet på drygt 200 km/t. Hastigheten bromsas något av att vi har en liten bromsskärm som gör att vi faller med samma hastighet som vanliga fallskärmshoppare. Det är bra mycket kallare 4000 meter upp i luften än nere på marken trots det så förs jag inte fast jag hoppade i shorts och munktröja.
Gunlög svängde runt och pekade på vart de som hoppat ut före oss var genom att hon använde sina armar och ben som roder. Tyvärr var det först när de andra hade vecklat ut sina fallskärmar som jag kunde se dem eftersom jag inte hade några linser och ser dåligt på långt håll. Gunlög aktiverade skärmen när vi fallit till en höjd på 1500 meter. Det tog ett par sekunder innan fallskärmen var helt utvecklad. Det blev ett härligt ryck och jag blev sittandes i stället för liggandes. Tips från coachen: om jag tog fram benen lite och satte bak rumpan så satt jag bekvämare. Det gjorde jag och satt väldigt bekvämt. Gunlög pekade ut vart Bjarnes skärm var så jag kunde följa honom lite från luften. Utsikten var fantastisk!!! Jag tyckte det var underbart!!! Jag hade en helt underbar känsla i kroppen !! Att kunna se ut till Kosteröarna, Väderöarna, det glittrande havet, sjöar, de fantastiska gigantiska vita molnen, Norge, landskap och hela kustbandet samt Strömstad var helt magiskt!! Jag fick hjälpa Gunlög att svänga några höger respektive vänster svängar med skärmen. Själva skärmflygningen tar mellan 5-10 minuter beroende på hur mycket vi svänger. Vi hade lite svårt att komma neråt eftersom både Gunlög och jag var såpass lätta och det var några vindförhållanden (tror jag att det var) som gjorde att vi inte kom neråt i den takt som vi borde. Så jag fick några extra minuter uppe i luften innan vi tillslut kom ner för landning. Gunlög var tvungen att göra flera rejäla snurrningar med skärmen för vi skulle kunna komma ner. Jag blev lite illamående av det. Vid landningen skulle jag dra upp benen i sittande ställning med barnen rätt ut för att underlätta för Gunlög så att hon skulle kunna landa på ett säkert sätt. Enligt Gunlög så är Näsinge det vackraste stället att hoppa på i Sverige. Därför är jag djupt tacksam över att jag fick hoppa just här. Helt magiskt, underbart, fantastiskt var det att hoppa. Att göra en sån här grej för mig fick mig att må väldigt bra eftersom jag inte tidigare har gjort något sådant. Upplevelsen fick mitt välmående att ta ytterligare ett steg framåt. Att få dela upplevelsen tillsammans med någon som jag tycker mycket om gör det hela ännu häftigare. Nästa gång jag hoppar vill jag nog ha någon på marken som kan fota mig ! Ja jag tror absolut att det blir en nästa gång :) Vattendroppar fascinerar mig starkt. Jag tycker att de är så vackra. Kan inte låta bli att fota dem. Oftast misslyckas jag men i bland så får jag till det någorlunda att jag blir nöjd.
Alice och Vendelas flatvalp Barbie. Det syns tydligt vem som är mest fotovan. Jo lilla Barbie. Alice är en väldigt egen och speciell individ och är inte så foglig som lilla Barbie trots att hon bara är valp.
Några av bilderna på hundarna är tagna av Vendela. Har legat av mig lite med att viltspåra med Alice. Hon älskar det men det finns inte så många ställen att spåra på här ute på ön. Detta gör att det för mig blir lite enformigt, därav så sinar intresset emellanåt. Vendela har spårat med henne ett par gångar under våren och i går var det min tur. Vendela la ett spår på ca 260 meter med ett par vinklar och ett bloduppehåll på 20 meter. Jag hade ingen aning om hur spåret låg, vilket betyder att jag inte på något sätt kan hjälpa Alice utan måste lita på hennes förmåga. Hon tog vinklarna jätte bra, tappade bort sig troligtvis vid bloduppehållet lite och cirkulerade lite för att hitta rätt. :)
|
Hej jag heter Carin Sandell. Jag har länge tyckt om att fota en del men inte vetat vad jag skulle göra med mina bilder. Det blir mest naturbilder, därför blir detta till mestadels en fotoblogg. Jag hoppas även kunna förmedla mina tankar i bloggen.
|