Evert Taubes väg 20. Lite nostalgi eftersom jag har tillbringat många somrar i detta hus. I detta hus är min morfars mamma uppväxt. En fantastisk Vy från Valleviken Det blev en underbar promenad från Valleviken till Makrillviken via bergen. Vädret var fantastiskt. För mig handlar livet om att hitta en balans. För att finna denna balans behöver jag en stund för mig själv, med mig själv och därigenom hitta min väg framåt. Ibland räcker det att bara stanna upp, blunda, andas. Eller varför inte sätta sig/lägga sig ner på en vacker plats och bara vara, känna och lukta. Makrillviken
0 Comments
Ibland vill jag bara stoppa tiden och så att jag hinner njuta fullt ut. När solnedgången är som vackrast så dyker en aliens lägligt på Orust Marina! Det är en galet underbar årstid nu! Jag njuter! De flesta träden har fått löv. Mina favoritblommor, syren, lupin, hundkex, smörblommor har slagit ut. Det doftar ljuvligt. Det är ljust om kvällarna. Har vi tur är infinner sig även värmen. Det är som om jag vill stanna tiden.
Denna fredag har jag slutat tidigt.
Solen är framme. Värmen har infunnit sig under några timmar i dag. Jag njöt av att sitta i solen på min baksida. Detta var skönt efter veckans trötthet. En gnista energi infann sig. Eftersom jag inte kan promenera så fick det bli en liten promenad runt kvarteret. Därefter blev det lite fotografering. Solen sken in genom vardagsrumsfönstret och några idéer väcktes. Jag har delvis känt mig rastlös denna veckan eftersom jag inte har haft möjlighet att vara så fysiskt aktiv samtidigt har jag känt mig oerhört trött i hela kroppen, inte enbart i min vänsterfot. Lördagens händelse har påverkat mig mer än vad jag trott att den skulle göra. Troligtvis fick jag någon typ av stresspådrag när jag såg alla cyklisterna komma i hög hastighet mot mig på detta trånga utrymme. Det har varit som en film som har rullat på min näthinna i stort sett under hela veckan. Jag har också hört inne i mitt huvud hur cyklisterna skrikit, AKTA ER!!!!!! Detta har jag upplevt som väldigt jobbigt. Jag har inga som helst minnen av hur jag har ramlat och slagit i marken, vilket jag måste ha gjort eftersom jag fick en stukad vänster fot, ont i vänster axel, arm, hand och höft. Förutom alla blåmärken. Däremot tror jag inte att jag har slagit i huvudet och tuppat av eftersom jag inte har en enda skråma på huvudet. Huvudvärk har jag inte haft över huvudtaget !!! Svullnaderna har avtagit, såret har svidit rejält under veckan och foten har blivit bättre. Tack och lov.
Göteborgsgirot har hört av sig och bett om ursäkt. Jag har blivit erbjuden ett presentkort på St Jörgens SPA som plåster på såren, detta har jag tackat ja till men tror på det först när jag har presentkortet i handen. Jag har under ett par år funderat på att promenera in till Göteborg från Hönö men det har inte blivit av. Idag blev det av. Jag har även undrat hur lång tid det skulle ta. Även hur det skulle kännas att gå över Älvsborgsbron. Jag vaknade tidigt denna lördags morgon 6:e maj, inget ovanligt iof när det gäller mig. Det var oerhört vackert denna morgon. Vindstilla och alldeles klart. Det blev snabbt varmt och lite kläder åkte av. Till Amhult tar det ca en timma det visste jag annars tippade jag på att det skulle ta ca 5 timmar till Centralstationen inne i Göteborg. Till Älvsborgsbron tog det ca 3 timmar från Lilla Varholmen. När jag kom fram till bron så var det lite vägarbete på CG-banan och jag var tvungen att följa orangeskyltar. Dessa ledde mig under bron och upp på andra sidan. Där jag mötte en mcpolis som undrade vart min väg kom ifrån. Alldeles innan bron eller i början kan man säga så fanns det en utkiksplats där stannade jag och fyllde på lite energi. Det var två stycken fotografer från Tyskland där också med sina jättekameror och gula västar. Jag passade på att ta fram min kamera eftersom min plan var att fota lite kring bron och framförallt uppe på bron. När jag kände mig redo så började jag gå på bron. Jag är lite höjdrädd och har drömt inte alltför trevliga drömmar om denna bro. Därför tyckte jag att det var lite läskigt faktiskt och höll mig på innerkanten av CG-banan. Jag fick tagit två foton innan jag möttes av ca 5 mc-poliser till på CG-banan. Den första stannade och sa att snart kommer det ca 600 cyklister så jag var tvungen att hålla mig till kanten. Det var liksom redan försent att vända. Jisses vad cyklister det kom. Vilken hastighet de hade. Tror att de cyklade tre i bredd. Vart skulle lilla jag ta vägen. Jag klängde mig fast i staketet som vette mot där bilarna susade fram i full fart. Jag blev påkörd och ramlade ner på marken. Tur att min kamera höll var det första jag tänkte. Tror att två cyklister välte medan de bakom mer eller mindre skrek på oss att vi skulle akta oss!!. Jag fick med värkande fot klättrat upp på vägräcket och satt där i vindfånget från bilar och lastbilar som susade förbi. Det var lite otäckt måste jag säga. En kille fick avbryta sitt lopp eftersom hans cykel pajade. När det var uppehåll på cyklister så hoppade jag ner och började halta neråt på andra sidan av bron då det kom ett gäng till. De hade inte lika hög fart och körde enbart två i bredd. En cyklist kom även från mitt håll och skulle försöka ta sig förbi. Jag klättrade upp på räcket i gen för att låta dem passera. Min känsla var att inget var brutet men det gjorde ont. När jag väl kom till Järntorget så satte jag mig på bänken för att tänka på vad jag skulle göra.. Hade ju andra planer när jag väl kom in till Göteborg men insåg att jag var tvungen att ta mig hem. Jag googlade på cykellopp som skulle ha ägt rum idag i Göteborg. Det visade sig att det var göteborgsgirot. Som om alla har koll på alla olika sorters lopp som finns runt om i Göteborg!! Dessutom fanns det inte en endaste skylt som antydde på att det skulle förekomma ett cykellopp där och då. Inte sa den första mc polisen det heller. Inte bad han mig att vänta eller ta en annan väg!! Galet!! Tänk om jag hade haft med en hund där uppe eller om någon hade gått med barnvagn det vågar jag knappt att tänka på!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det blir en sväng till vårdcentralen i morgon bitti. Jag ringde 1177 för att se vad de trodde. De uppfattade det som en stukning och att jag skulle linda och hålla högt för att minska ev svullnad. Min uppfattning var att armen såg värre ut än foten men att foten kändes betydligt värre än armen. Jag hade helt andra planer för min eftermiddag och kväll som jag fick ställa in eftersom jag foten värkte och det kändes jobbigt att köra bil.
Slutsatsen av denna dag är: Att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Det kunde ha varit mycket värre, jag kunde har ramlat ner på körbanan. Jag måste göra det som känns rätt för mig, detta äventyr kändes helt rätt. "Ett äventyr är ju alltid ett äventyr...där du inte alltid kan förutse allt!" (J.Fällberg). Valborgshelgen började med en härlig promenad på slingan här på Hönö. Därefter blev det yoga och lite styrketräning. För mig är det viktigt att hålla igång min kropp. Jag tror att kroppen är till för att användas! Jag känner att vårt samhälle har blivit alldeles för mycket stillasittande. Med detta menar jag att teknikens baksida har resulterat i att många blir stilla sittande i en böjd ställning över sin dator, ipad eller telefon. Därmed verkar det vara lätt att glömma av vad våra kroppar är ämnade till att göra nämligen fysisk aktivitet. Sen får det inte gå till överdrift. Greta af Bokenäset En fantastisk utsikt En underbar utomhusfrukost En roadtrip till Värnersborg, Vargön och Halleberg
|
Hej jag heter Carin Sandell. Jag har länge tyckt om att fota en del men inte vetat vad jag skulle göra med mina bilder. Det blir mest naturbilder, därför blir detta till mestadels en fotoblogg. Jag hoppas även kunna förmedla mina tankar i bloggen.
|