En spontan utenatt en fredagskväll. Det var mörkt redan när jag parkerade min bil så det var pannlampa på för att hitta till vindskyddet. Vindskyddet som jag sov i allra första gången som jag sov i vindskydd. Här har jag sovit många gånger efter den gången. Att vakna upp till det här är kvittot på vad jag gör här.
I den här miljön kan jag vara jag, den känslan kan jag inte beskriva med ord. Inget yttre som "når" mig. Inget som plockar på min uppmärksamhet. Ett lugn i både kropp och själ.
0 Comments
En höstvandring i Guddehjälms Naturresevat i Ytterby.
Skogen vid Guddehjälm är en av Bohusläns allra största sammanhängande lövskogar. Naturreservatet ligger ca 6 km väster om Kungälv och nordväst om Ytterby. Denna natten var det lite kallt.Jag hade stängt in mig i min sovsäck, dragit åt så det enbart fanns ett litet lufthål. På min sovsäck har jag en slags luva med en ficka där jag kan stoppa in lite mjukt som kudde, samt en nackkrage med resor som jag kan dra åt något. Efter att ha vänt och vritt på mig en del denna natt så hittade jag knappt "ut". Vi vaknade med frost på tältet och en magisk utsikt! När vi åt frukost så kom solen fram över bergstopparna. Denna dag blev oerhört fin, toppen väder och siktet på Sälka. Förutom sista biten vid Sälka så var det ganska mkt nedför. Där åt vi lite lunch och kollade väder. Stugorna, Abiskojaure, Alesjaoure och Sälka har haft en del proviant till försäljning. Inte så mycket som jag kan äta dock pga allergi. Efter lite vila kände vi oss starka i benen, fötterna och kroppen igen och fortsatte vandringen mot Singi. Den var väldigt stenig. Lite jobbigt med en gammal skadad fot, därför var jag tacksam över stavarna som avlastning. Jag har under vissa dagar haft foten tejpad beroende på hur vandringen har kommit att se ut enligt kartan. Det som jag kände av var väl att fötterna blev trötta, knäna kändes efter branta nedstigningar från bergen. Ibland var det svårt att sitta på huk när jag behövde. Mellan Sälka och Singi var det ca 12 km. Vår tältplats var inte den planaste här men vi var trötta och orkade inte leta så mkt när det var dags. Mat och sova, var det som gällde.
När det blev uppehåll packade vi ihop tält och packning. Det hade blåst en del under natten. Vaknade med frost på tältet. Vi gjorde frukostgröten och kaffet i STF stugornas kök eftersom regnet hängde i luften och vi sov relativt nära dem. Även här var vi uppe mycket senare än de andra som sovit i stugorna. Vi önskade norrmännen god tur och åt frukost i lugn och ro. Kollade lite på kartan och färdriktningen. Vi insåg väl att vi inte skulle hinna till Tarfala den vägen som vi tänkt. Skulle bli en del klättring och glaciär. Sträckan till Tjäktja var en del av Nordkalottleden. Ca 1,3 mil och vi beräknar gå ca 3 km/timma plus 1 timma om det är klättring ( stora höjdmeter nivåer). Vädret var toppen, lagom varmt. Blåsten avtog i Alisvaggi-dalen. Vi såg lite renar, gick förbi lite renstugor och meditationsplatser. En del folk från stugan i Alesajure. Vid STF stugan i Tjäktja gjorde vi mat. För att ta oss till Tjäktja stugan så var vi tvungna att gå över en hängbo som var över en fors. Stugvärden var jättetrevlig vilket de förra stugvärdarna har lyst med sin frånvaro. Kollade lite väderprognos. Bestämde oss efter lite vila att vandra vidare. Sätta upp tältet när vi kände att det var dags. Detta var för oss en oerhört frihet!. Vi hittade ett ställe strax nedanför Tjäktjapasset med värsta utsikten!!! Tjäktjapassets högsta punkt som vi passerade var 1150 m. Helt magiskt!!! Göra mat till den utsikten!
Vi vaknade av att solen värmde vårt tält. Morgonkaffe!! :) När tältet torkat efter natten så gav vi oss iväg. En vandring som var väldigt stenig, ca 19 km lång mot Nikkaluokta. Mycket upp och ner. Med en vemodig känsla gick vi sista sträckan. Vädret var med oss även i dag! När vi kom till sjön Laddjujavri så kunde man åka båt 7 km istället för att vandra. Vi stannade gjorde lunch, vilade någon timma och bestämde oss för att ta oss hela vägen till Nikkaluokta till fots. Detta innebar att vi hade hela lördagen "över" innan det var hemfärd med flyg till Göteborg. Denna sträcka var en hel del björkträd i vackert gula/gröna färger. Även en hel del lingon som vi plockade och åt direkt. När vi kom fram till Nikkalukta så hittade vi en avlägsen tältplats omgiven av björkar. Pratade lite om hur vi skulle förgylla vår morgondag.
Vi hade ingen brådska på morgonen. Det blev lite stretch av kroppen. Ibland satt jag en stund själv och fixade kaffe eftersom Susanne min vandringskompis inte drack kaffe. I lugn och ro så fick tältet torka innan vi packade ner vår packning. Packningen blev lättare pga att vi åt upp den. Vatten kunde vi fylla på allteftersom i rinnande bäckar och forsar. Min mage fungerade bra trots att min mat inte var helt mjölkfri, vilket var näst intill omöjligt om jag inte torkade maten själv. Det fanns ett fåtal färdigrätter som var både mjölkfria och glutenfria. Är ganska van att jag inte kan äta allt men när jag är ute så här behöver jag energi för att orka på ett annat sätt. Idag lämnade vi Kungsleden och vek av mot Kebnekaise. Sträckan var på ca 14 km. Första biten gick uppför, för att sedan mynna ut i en otroligt vacker dalgång. Helikoptrar hördes ju närmre Keb vi kom. Även på denna etapp såg vi renar. Vi tog det väldigt lugnt. Vi låg redan före vår planering. Det blev inget Tarfala. Stugvärden i Sälka berättade att glaciären hade smält och det var svårt att ta sig fram, stegjärn var ett måste!. Vi kunde skymta sydtoppen mellan de mäktiga bergen. Framme vid STF fjällestationen i Keb gick vi in och laddade telefoner, tog ett glas vin och åt lite chips. Köpte med lite nötter, gick vidare och hittade en härlig tältplats. Solen hade varit framme i stort sett hela dagen. Vi pratade om vi skulle gå hela vägen till Nikkaluokta eller om vi skulle stanna på vägen nästa dag. Kebnekaises fjällstation
När det hade slutat att regna så skakade vi av tältet och packade ihop. Åt lite nötter och gick till Kårsavaggestugan där vi åt frukost. Kårsavaggedalen var oerhört vacker. Regnet hängde i luften. Efter frukosten så var det dags för vad. Vi var tvungna att vada över till andra sidan sjön. Vi hade båda varsitt par foppatofflor som fick fungera skor. Jisses vad kallt det var. Fötterna domnade liksom bort!! Fötterna blev iallafall rena. Sedan väntade några timmars klättring uppför. Vi skulle över Njunesgeahci som var 1150 m från dalen. Det kändes i kroppen, inte så mkt i rygg och axlar utan i benen, därför blev det många pauser. Passade på att njuta av utsikten!! Det kom några få droppar regn. Att klättra nedför var häftigt, så himla vackert och inte lika brant!! Sista kilometerna till Abiskojaure var sega, genom en björkskog men det blåste inte iallafall.
När vi kom fram till STF stugorna i Abiskojaure så gick vi lite till för att hitta oss en bra tältplats för natten. Vi gjorde mat och gick och la oss. Det regnade även under denna natten. Mina färdiga frystorkade matpåsar som jag hade med mig har hittills varit helt ok. Det hade regnat även denna natt men även blåst en hel del. Hela tältet har skakat, sömnen blev väl så där. Av någon anledning så fryser jag om rumpan och höfterna när jag sover utomhus men ingen annan stans. Får lägga en jacka xtra däröver. Vi packade ihop och gjorde vår frukstgröt och kaffe i STF stugans kök. Vår tältplats var såpass nära så vi hade den möjligheten. Detta blev vår första etapp på Kungsleden. Det var mycket folk i stugorna som skulle åt samma håll som vi. De kom i väg tidigare än vi. Själva tog vi det piano. Med regnet hängande i luften begav vi oss iväg på den längsta planerade vandringen som var på 2,1 mil. Mellan Abiskojaure och Alesjaure. Första delen var uppför i björkskog, stenigt, blåigt men oerhört vackert. När vi kommit upp en bit så kom regnet. När jag skulle ta på mig mina regnbyxor så ville jag inte ha mina andra byxor under eftersom det var varmt trots blåsten. Uppe på höjden blåste det säkert 15 sek och kanske mer i byarna. Ibland så tog vindarna tag i oss och det var svårt att hålla balansen. Det blev en dag med regn och motvind, något tungt men vi var glada att det inte var värre. Många pauser blev det. Ibland sken solen igenom och wow!!! Efter att ha vandrat en hel dag i blåst o regn var det lite jobbigt att resa på sig när man legat ner och fotat ;) Hittills har vi sett renar varje dag utan första dag/kväll då vi gick till Trollsjön. Renarna är ganska så skygga. När vi kom fram till Alesjaure så var vi rejält trötta. Vi bestämde oss för att tälta precis bredvid STF stugorna och utnyttja deras kök och toaletter. Inne i köket eldades det. Det var ett par trevliga norrmän från Narvik som vi pratade en del med. Åt mat och drack glögg som vi hade med.
På kvällen innan tänkte vi gena över berget vid Trollsjön mot Låkta, det fanns en led där men med den vinden så tog vi det säkra före det osäkra. Vi gick tillbaka de 4,5 km som vi gick kvällen innan och tog av mot Låktatjåkka som var vårt mål för dagen. Dit var det ca 7 km och det gick enbart uppför, brant på sina ställen men oerhört vackert. Vi stannade många gånger och tittade på den magiska utsikten. Vi mötte inte så många vandrare på denna tur. Frukost och gröt I dalgången blev det varmt och skönt Väl uppe i Låkta stugan där åt vi varsin våffla och jag köpte en kaffe. Vi vilade fötterna, benen och rumpan. Det kändes med packning för 10 dagar. Efter en välförtjänt vila kände vi oss pigga igen så bestämde vi oss för att bege oss till Kårsavagge. Mellan Låkta och Kårsavagge är det ca 1 mil, via Guoblavaggidalen. Vandringen var till en början ganska flack men stenig och övergick på slutet med nedför klättring i några timmar. Vi orkade inte ända fram, det kändes i knäna efter klättringen nedför i några timmar. Det började mörkna så vi bestämde oss för att slå upp tältet innan det blev helt mörkt och gjorde middag, gick och la oss. Min kropp var oerhört trött. Jag kan avslöja att det kändes när jag var tvungen att sitta på huk och kissa. Det regnade denna natten. På väg mot Kårsavagge från Låktastugan Avslutningsvis på denna dagen blev det ett par timmar nedför, vilket kändes i knäna
Vi vaknade ytterligare strålande solig dag med klarblå himmel. Det har verkligen inte varit mycket regn. Efter vår frukost träffade vi några i STF stugans kök som hade fotat fantastiska bilder med norrsken. Susanne och jag vi har ju bara "däckat" på kvällen. Vi fick tips om ett vandringsmål för dagen, Govggeniunni med fantastisk utsikt. Med enbart vatten och "energisnacks" så begav vi oss iväg. Kändes bra. Vi tog allt som det kom. Massor av lingon och blåbär!! Vi åt! Damen i receptionen hade rätt, en galet vacker utsikt!! Renar som poserade framför oss uppe på platån. Massor av lingon och blåbär. Ett oerhört bra avslut på denna resa. Middag på restaurangen. fjällsik med kokt potatis och någon majonässås. Summa summarum av denna resa:
Ett oerhört bra avslut på denna resa. En resa som var stark både för kroppen och knoppen. En resa tillsammans med en härlig vän. Tack för att du ville dela den med mig Susanne. Totalt blev det 13, 7 mil på 8,5 dagar. Startvikt på min packning var 16,5 utan vatten. När vi åkte hem vägde min ryggsäck ca 12 kg. Väl hemma på Hönö igen så infann sig en hunger, tomhet och fysisk trötthet i kroppen. Hungern tog två dagar innan den la sig. Jag hade gått ner ett par kilo i vikt, tröttheten i kroppen tog en vecka. Den tomhet efter ett par veckor. Nu vet jag vad jag klarar av och nu kan jag spåna vidare på vad mitt liv ska innehålla. Då var det dags. En dröm som skulle bli sann. Långvandring i Abiskonationalpark. Jag köpte flygbiljetter redan i Mars. Eftersom jag inte är så jätterutinerad vandrare så var min plan Kungsleden från Abisko till Nikkalukkta och sova i STF stugorna. Kungsleden är väl allmänt känd för att ha många vandrare. Under sommaren blev det klart att min vandringskompis Susanne skulle hänga med på vandringen. Då ändrades planerna lite. Tält!!! Vi "behöver" inte följa hela Kungsleden och vi har möjlighet att tälta där VI VILL!!! en sån frihetskänsla :) Jag och Susanne möttes på Landvetter flygplats för att åka via Stockholm till Kiruna. Efter att ha köpt gasol i Kiruna tog vi bussen ut mot Narvik. Vi åkte förbi Abisko och Björkliden och hoppade av i Låktatjåkka för att ta oss till Trollsjön. Vid Trollsjön skulle vi tillbringa första tältnatten. När vi vid niotiden på kvällen så kom vi äntligen fram till Trollsjön. Där blev vi överraskade av Kiruna Dykarklubb som firade sitt 50 års jubileum med att tälta. De skulle göra ett nattdyk. Trollsjön är Sveriges klaraste sjö sägs det, klarvatten och steril fjällsjö med ett djup på 36 meter. Min första tanke var att, wow, vilket fototillfälle detta kunde bli. Att fota dykarna med skenet från deras lampor under vattenytan men det blev inte så. Det blev väldigt kallt och vi var var väldigt trötta. Det blev så att vi tältade lite innan Trollsjön eftersom dykarna hade tagit upp ALL tältplats vid sjön. Vi somnade gott efter maten.
I helgen hade jag möjlighet att fota lite surfare nere i Apelviken, varberg.
Utmaningen att fotografera något i rörelse och när ljuset ändrades hela tiden, samtidigt som vinden var hård, detta var en utmaning. |
Hej jag heter Carin Sandell. Jag har länge tyckt om att fota en del men inte vetat vad jag skulle göra med mina bilder. Det blir mest naturbilder, därför blir detta till mestadels en fotoblogg. Jag hoppas även kunna förmedla mina tankar i bloggen.
|