Jag kommer att skriva och lägga upp bilder lite allt eftersom från min och familjens resa på 180 dagar som vi gjorde för några år sedan. En helt underbar, spännande och magisk upplevelse. Anledningen till resan för mig var att hoppa av ekorrhjulet för att finna balans och harmoni hos mig själv och i livet. Frågan var om vi skulle renovera ett kök eller göra denna resan. Det var inte så svårt val. Det var lite fix innan med pengar, reserutt, flygbiljetter, jobb, barnens skola, visum, vaccinationer och diverse inköp och planering. Efter nästan ett år av planering så var vi framme vid dagen med stort D och en stor förväntan hos oss alla. Barnen var 7 & 11 år. Hur skulle det gå att leva så nära inpå varandra två vuxna och två barn och resa som backpackers, utan att ha bokat boende för resan.
Från Chaudi skickade vi hem lite grejer som vi hade köpt i Goa innan vi åkte vidare ner mot Fort Cochi. Vi fick en låda på posten att packa er i. Därefter fick vi gå till en sömmare. För att garantera att inte någon hade öppnat paketet när paketet kom fram så sydde den här mannen igen paketet, med en säck. Mannen satt i trappan utanför postkontoret. En märklig upplevelse. Vi åkte tåg och Färja till Fort Cochi, det ligger söder om Goa i Kerala. Man kan åka landvägen till Fort Cochi, vilket vi gjorde när vi reste vidare till Varkala som också ligger i Kerala. Fort Cochi är en halvö och är mest känt för de gigantiska medeltida Kinesiska fiskenäten. Vi fick pröva dessa berömda fiskeredskap mot betalning förstås. I Fort Cochi bodde vi på ett home stay som var mer än 300 år gammalt och i stort behov av renovering. Det regnade in och när vi spolade så läckte toan ut på hela toagolvet, vilket inte var så mysigt. Vi passade på att vara lite kulturella och gjorde ett besök på Cohin Cultural Center och tittade på Katalaildans. Detta var tyvärr ingen höjdare och vi kunde inte med att gå därifrån, vilket oväsende. I Fort Cohin finns många fina smågator med restauranger och butiker. Något som vi uppskattade hela familjen var en tur på den lilla Backwater floden där vi kunde se sköldpaddor, ormar, fiskar och fåglar som Kingfischer. Vi besökte även ett ställe där de gjorde rep av kokosnötter, odlade svartpeppar, kanel och andra kryddor. Barnen som bodde i området samlade på pennor från utlandet och givetvis fick de en från oss som tack fick vi färsk grapefrukt direkt från trädgården. Det var den godaste grapefrukten som jag har smakat. I Fort Cochi prövade jag en massage som heter Shiro Dhara där jag ligger på en träbänk och det droppar varm olja och örter på pannan som sedan rinner ner i håret. Denna ska vara bra för avslappning och förnyar det centrala nervsystemet (CSN) och är bra för alla sorters krämpor. Varkala i Kerala Varkala är en stad i delstaten Kerala i södra Indien. Den tillhör distriktet Thiruvananthapuram. Vi bodde på Kerala Bamboo House, där erbjöd de även kompletterande hälso och sjukvård vilket var passande eftersom jag hade problem med magen och Vendela hade urinvägsinfektion. Urinvägsinfektion var inget som de kunde behandla utan vi skickades vidare till kvinnokliniken, Mission hospital, med ett urinprov i en stor petflaska. Att inte indierna skrattade ihjäl sig när vi kom med den stora flaskan. På Kvinnokliniken blev vi väldigt väl bemötta och hela besöket tog ca 30 minuter. Från det att vi kom in tills vi fått labb svar och medicinen i handen. Annat än den svenska sjukvården det. Antagligen gick det så fort för att vi var västerlänningar. Det var ju inte så att det var tomt på patienter direkt. Vi fick en egen sköterska som vi skulle hålla koll på och hänga med eller rättare sagt jag eftersom Anders (Vendelas pappa) inte fick gå med in. När vi bodde i Varkala besökte vi den svenska skolan i Obanyam. De hade svenska barn från lågstadiet till högstadiet om jag minns rätt. Vi spelade spel med dem och de visade hur de arbetade. Intressant. Det kanske kan vara ett jobb för mig? Under vår vistelse i Indien har jag prövat diverse olika typer av ayurvedic massage. Här i Kerala tog jag en traditionell massage från Kerala. Trivandrum Hemska stad med mycket trafik. Vi hittade knappt någonstans att köpa mat. Höjdpunkten i Trivandrum som ligger längst nere i södra Indien var vårt besök på Asiens största zoo. Vi fick nys om en restaurang som drivs av en svensk kvinna som heter Ingrid, Restaurang Cara Blanke. Där köpte vi tre pizzor och dela de på. Från Trivandrum flög vi vidare till Sri Lanka. Plus med Indien var
Maten speciellt fisken, atmosfären, alla de färska juicerna och frukterna, goda teer men även gott kaffe, vänligt folk. Att Freya klarade sig från magsjuka, Sjukvården, massagen, värmen. Det var kul att träffa Sara och hennes familj som vi träffade förra gången när vi var i Goa, lugnet i Agonda, atmosfären i Varkala (rekommenderas). Alla djur ex fågeln Kingfisher Minus med Indien var Avgaserna, det var smutsigt överallt, allt tjat om att titta i deras butiker, tutandet och trafiken, att vi var magsjuka. En hel del regn. Trivandrum (hemsk stad). Dyrare än förra gången vi var i Indien (har normalt ingen betydelse men eftersom vi hade flera månader kvar av vår resa var vi tvungna att tänka på våra utgifter något). Jag vill absolut åka till Indien igen. Comments are closed.
|
Hej jag heter Carin Sandell. Jag har länge tyckt om att fota en del men inte vetat vad jag skulle göra med mina bilder. Det blir mest naturbilder, därför blir detta till mestadels en fotoblogg. Jag hoppas även kunna förmedla mina tankar i bloggen.
|