Vår första långresa gick till Thailand och med barn. Vi reste i två stora ryggsäckar i tre veckor. Halva den ena ryggsäcken bestod av blöjor resten var kläder och hygienartiklar till fyra personer. Det gällde att stuva ordentligt. Boende hade vi endast bokat första natten och sista natten annars bokade vi våra boenden direkt på plats. Det var inte så svårt. Vi landade i Bangkok och därifrån tog vi taxi till Koh Samet som ligger i östra delen vid kusten av Thailand. Alltså inte på samma sida som Puket eftersom vi inte ville åka dit som alla andra åkte till i Thailand.
Tsunamin hade ägt rum där några månader innan, det var också en av anledningarna att vi inte ville åka dit. Taxiresan till Koh Samet var skrämmande eftersom vår chaufför var så oerhört trött och höll på att somna hela tiden. Detta satt jag och såg i backspegeln. Jag fick hela tiden säga till Anders (fd man) att han fick prata med honom. Väl framme hittade vi ett härligt boende som låg högt. Lite nojig var jag nog efter Tsunamin men vad hade det hjälpt. Antagligen ingenting. På Koh Samet stannade vi i ca 1 vecka sedan åkte vi ytterligare sydöst ut. Till ön Koh Chang. Även där fick vi ett underbart boende med pool och havet. Här stannade vi också i ca 1 vecka. Därefter tog vi oss med minibuss till ett ställe utanför Pataya. På rast stället kom Freya bort och vi fick leta efter henne. Det var otäckt. Hon kom som ni kanske förstår tillrätta. Pataya är känd som ett porrställe, därför bodde vi utanför, trodde vi. Jag bar Freya upp och ner för vår gata varje dag för alla drog och slet i henne eftersom hon är så blont hår. Tillslut tyckte hon att det var jobbigt. I Pataya blev både jag och Anders magsjuka och blev sängliggande ett par dagar. Tur att det fanns tv och roomservice. Tillslut fick vi tag på medicin så vi kunde resa vidare, vi fick även till barnen i fall de skulle bli dåliga. Både Vendela blev sjuka. Freya på flygplanet hem, ingen hjälp fick vi och inga extra kläder hade vi. Freya fick kräkas i en flaska för det fanns inga påsar och på med en blöja. Jag fick hålla Freya sällskap inne på den lilla flygtoan, ja ni vet ju hur liten den är. Det kändes som om jag stod där inne i all evighet och när hon vågade lämna så var det värsta kön utanför.
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Hej jag heter Carin Sandell. Jag har länge tyckt om att fota en del men inte vetat vad jag skulle göra med mina bilder. Det blir mest naturbilder, därför blir detta till mestadels en fotoblogg. Jag hoppas även kunna förmedla mina tankar i bloggen.
|