Den årliga höstfjällvandringen blev i Vindelfjällens naturreservat och södra delen av Kungsleden. Vi gick mellan Hemavan till Ammarnäs. Vi åkte nattåget från Göteborgs centralstation till Umeå. Där fick vi vänta på bussen som skulle ta oss till Hemavan. Bussturen till Hemavan tog ca 5 timmar. När vi äntligen kom fram till Hemavan var det försent för oss att starta vår vandring. Vi slog upp vårt tält utanför Fjällstationen i Hemavan. Det kostade 200 kr för att utnyttja självhushållet. Det gick även att duscha och basta där. Eftersom jag är morgonpigg gjorde jag en liten egen utflykt i Hemavan på morgonen. Hemavan är egentligen en skidort i Norrland, vilket jag inte visste innan. Här kan man både åka utförs och på längden. Det verkar vara ett bra område även för toppturer om man gillar sånt. Cykling och vandring på sommar och höst. Hemavan är även starten på södra Kungsleden. Vi hade verkligen tur med vädret. Det startade med mycket uppför. Utsikten var fantastisk! Vår första etapp var Hemavan via Viterskalsstugan till Syterskalet. Den var på ca 12 km. Det började med uppför som direkt kändes i benen sen var leden väldigt lättvandrad. Vid bron vid Västra Syterbäcken som rinner i dalbotten fanns en hängbro med bra rast och tältplatser. Här kan man även gå över bron och vandra till Kläppen. Viterskalsstugan. Stugorna hade stängt för säsongen men nödutrymmena var öppna och där kunde man både värma sig genom att elda i kaminen och sova i sängar. Vi gick vidare till Syterskalet. Här kan du även göra några toppbestigningar såsom upp på Norra Storfjället och Norra Sytertoppen. Du kan också vandra från Viterskalet via Norra Sytertoppen till Syterstugan istället för att ta dalgången via Syterskalet. Syterskalet är en utformad u-dal. Den gick inte att se sig mätt på. Jag är mycket fascinerad av Vi fick besök av renar. Här fanns många tältplatser att välja på samt ett torrdass. Leden i Syterskalet omges av mäktiga branter och Storfjällets högfjällsmassiv. En otroligt mäktig, häftig och underbar plats att vara på. På vintertid är det tydligen stora risker för laviner. Jag utforskade området lite och plockade blåbär och lingon till morgongröten. Frukost med utsikt över Syterskalet och Norra Storfjället. Etapp två från Syterskalet mot Syterstugan, ca 11 km. Uppe vid rastskyddet i Syterskalet som byggdes 2001 efter flera tillbud vintertid. Här ser vi renvaktarstugan som inte är öppen för allmänheten. Här över ån efter Syterskalet fanns ett par fina rast och tältplatser. Här ser vi Södra Sytertoppen i bakgrunden. Klicka här när du vill redigera. Efter bron över Svårfårbäcken ligger Syterstugan. Här sov vi i nödstugan då det vädret skulle bli sämre under natten. Svårfarbäcken. Det var uppehåll en stund på morgonen. Då passade jag på att plocka lingon till gröten och dricka morgonkaffet utomhus med utsikt över Svårfarbäcken. Sen kom regnet igen och det blev en lång, blöt och lerig vandring från Syterstugan mot Tärnasjöstugorna som blev vår etapp nr 3 och 14 km. Det var uppehåll sista biten. Det var väldigt blött och lerigt. Vandringen gick igenom mycket björkskog och det fanns väldigt få rastplatser samt ett fåtal tältplatser närmre Tärnasjöstugorna. Fjällbjörken är tydligen en av Vindelfjälls största naturtyper. Den täcker minst 150 000 hektar, vilket är den största arealen skyddad fjällbjörkskog i fjällvärlden. Tärnasjön är 16 km lång och som bredast 2 km och ligger på 605 m.ö.h. Det är mycket våtmarker runtomkring. Vi gick över flera fina hängbroar under vandringen vid Tärnasjön. I Tärnasjöstugornas nödutrymme eldade vi för att torka våra kläder, skor och ryggsäckar som var genomblöta. Vi vaknade till snö. Kanske var det årets första snö här uppe? Etapp 4, gick mellan Tärnasjötugan och Servestugan ca 14 km. För att ta oss upp på kalfjället vandrade vi först i Fjällbjörkskogen. Vandringen startade med en stigning upp på kanten a Sevvertjåhkka. Väl uppe på fjället infann sig en härlig känsla av frihet och ro i själen. Efter att ha vandrat längs Servvejavirre fanns även ett flertal småtjärnar. Sikten var väl inte den bästa på grund av snö men vid klart väder kan tydligen se både Norra Storfjället och Ammarfjällets fjällmassiv sticka upp bakom det flacka Vindelfjällen. När vi kom upp på kalfjället så ökade både vind och snöfall. Framme vid Servestugan var det skönt att komma in. Elda i kaminen och värma på glöggen som kom väl till pass efter en dagsvandring i blåst och snö. Det hade kommit ca 15 cm nysnö under natten. Prognosen hade tidigare sagt att snöfallet skulle övergå till snöblandat regn och regn. Etapp 5 från Servestugorna till Ammarnäs, ca Eftersom vi hade lite tidsbrist valde vi att gå till vänster om Stor-Tjulträsket och inte via Aigertstugan som vi bedömde var längre samt att vi skulle över kalfjället istället för att gå bredvid sjön. Till en början var det vackert med snön, vi såg en hel del ren. Renarna tog sig ner från fjället eftersom snöfallet försvårade det för dem att hitta mat. Vi såg säkert 50 renar. När vi kom till Tjulträsk började vi gå mot Ammarnäs på bilvägen. Vid första huset knackade Freddan på och frågade om lift till Ammarnäs. Vi fick lift av en snäll same som undrade vad vi gjorde ute i detta vädret. Varför hade vi inte valt att stanna kvar i Servestugan? Tidsbrist då bussen skulle gå nästa förmiddag. Han skjutsade oss till Ammarnäsgården där vi tog in för natten. Torkade våra kläder som var oerhört blöta. Detta var nog den värsta sträckan att vandra på spänger när det var blött och låg snöslask på. Vi båda ramlade av några gånger. Slut på energi kom vi in i värmen, tog en varm dusch och åt en god middag på Ammarnäsgården, kalvfile och klyftpotatis. Efter flera dagars fjällvandring ca12-14 km per dag, lågt matintag blir förbränningen hög och ett par dagar efter vandringens slut känner man en stor hungerkänsla. Så en timme efter en stor måltid var jag lika hungrig som innan måltiden och känslan av att du inte hade ätit på flera dagar. Under själva vandringen infinner sig inte den hungerkänslan.
Summa summarum så var det en bra vandring med varierat väder, härligt sällskap, nya vyer för mig. Vi mötte ca 10 personer under vår vandring som hade vandrat från Abisko med slutstation i Hemavan på ca 3 veckor. Deras upplevelse var att sträckan från Kvikkjokk till Ammarnäs var det mycket fjällbjörkskog, vilket inte är min favorit. Jag skulle gärna vilja gå från Nikkaluokta till Saltolukta eller från Saltolukta till Kvikkjokk någon gång. Tyvärr så missade vi norrskenet som var under tiden vår vandring pågick. Det var sträckor som vi inte hade någon täckning och då var det svårt att ha koll på hur läget var kring norrskenet.
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Hej jag heter Carin Sandell. Jag har länge tyckt om att fota en del men inte vetat vad jag skulle göra med mina bilder. Det blir mest naturbilder, därför blir detta till mestadels en fotoblogg. Jag hoppas även kunna förmedla mina tankar i bloggen.
|